Intervju Catharina Carlsson!

Hej Catharina!

God fortsättning! Hoppas julhelgen varit bra!
De stora helgerna har varit lugna och harmoniska med alla djuren och sönerna så vi är mycket nöjda.

Hur har ditt frieserår varit? Och har du några planer för 2017?

Året som gått har givit mig insikter om hur svårt det kan vara att få sitt sto dräktigt även att alla som involverat sig har gjort sitt bästa. Det finns inga garantier även att stoet befinner sig på samma plats som hingsten och hon får hela dosen semin direkt från hingsten. Så många pusselbitar måste ligga rätt allt ifrån att stoet mår mentalt och fysiskt bra till att hingstens semin är av bästa kvalitet. Erfarna hingsthållare vittnar dock om att det kan vara svårt att få ”hot headed” energifyllda modelston dräktiga. Dessutom blir populära hingstars semin av mindre bra kvalitet vilket inverkar på möjligheten att få sitt sto dräktigt.

Jag har dock inte gett upp men låter nu stoet vara i hemmiljö och så får seminen resa till Sverige istället för att stoet reser till hingsten. Om det sen hjälper det vet vi inte men det är planen för 2017 att mitt sto FamkeJM Sport Model ska bli dräktig. Vi vill dock inte klaga då hon har bjudit oss på fina upplevelser under det gångna året exempelvis då hon flög fram på den Centrala stopremieringen i Drachten Friesland. Precis som sin far Jasper 366 Sport Preferent avslöjar hon knappast sin höga ålder utan domarna hade svårt att ta in att hon var 15 år. Av stona i sin åldersgrupp såg hon yngst och mest energisk ut så Sverige kan vara stolt över sitt enda Modelsto.

Vad har du för hästar i ditt stall nu? Berätta gärna om dem!
Stall Friesvik har i nuläget tre frieserhästar då vi under året har sålt av våra valacker som främst har varit aktiva på Linnéuniversitets utbildning Hästunderstött socialt arbete 15 hp.

Kvar hos oss är Famke JM Sport Model som rankades som nummer 9:a i världen på sportmeriter, premieringsresultat och IBOP test.
Vi har även hennes avkomma Mynke Friesvik´s JM som nu har hunnit bli 5 år. Under det gångna året har jag ridit in honom och han visar sig vara lik både sin mor och sin far Anders 451 Sport. Han har samma energiska bakbensaktivitet som sin mamma Famke och kräver att den som hanterar honom är mentalt stabil, empatisk och lyhörd. Han är en mycket dynamisk frieserhäst eftersom han även har ärvt sin fars klokhet, tjänstvillighet och nyfikenhet. Så om FamkeJM Sport Model är mer av en enmanshäst som inte släpper in alla tätt inpå sig så är Mynke Friesvik´s JM mer accepterande, speciellt om vi talar till de sidor hos honom som kommer från hans far. Nu är Mynke Friesvik´s JM på inkörning i Friesland och han har visat sig ha talang då Sjoard är mycket nöjd med utvecklingen så här långt. Jag tänker att det är bra att han får bygga upp sig framför vagnen först och främst då det i regel ger väldigt hållbara hästar. Så även att jag längtar efter att få rida honom igen ser jag främst till hästens behov och körningen är mer skonsam för våra unga frieserhästar.

På tal om unga hästar så har vi även ett 1-årigt friesersto på gården efter Aan 416. Det känns extra roligt att hon får ha FamkeJM Sport Model som ”plastmamma” då de är mycket nära släkt genom Beart 411 Sport Preferent, vars stamtavla är i stort identiskt med Famke´s då det enda som skiljer är moderns linje. Vi hoppas att vi kommer kunna visa Charlotte fan e´Bütenmare under 2017 då hon visat sig mycket lovande under 2016 års premiering där hon fick en 1:a premie. Hon är redan 146 cm i mankhöjd så hon blir säkert upp mot 168-170 cm i mankhöjd precis som sin far Aan 416 och morfar Beart 411 Sport Preferent. En mycket långbent smäcker frieserhäst som fick kommentaren av domarna att hon är precis den typ man önskar.
På ditt ställe, som du kallar för Friesvik, föder du upp både Frieser och Stabijhoun. Båda är holländska/frisiska raser, hur kommer det sig?
Jag började med frieserhästar i samband med att Svenska Frieserhästföreningen startade. Så från början fanns kärleken till den friesländska hästrasen först och främst. Vid ett besök i Nederländerna i samband med att jag provred Stervalacken Jorrit fan de Slachtedyk, som jag sedan köpte, bekantade jag mig med rasen Stabijhoun. På gården fanns två hundar som på ett mycket behagligt sätt följde oss vart vi än gick utan att vara i vägen eller ta upp för mycket plats. De trivdes ihop med hästarna och oss tvåbenta så jag blev nyfiken på rasen. Efter att ha frågat flera vänner i Friesland om rasens egenskaper som visade sig vara mycket mjuk, lojal och tillgiven blev valet enkelt att skaffa mig min första Stabijhoun. Raserna påminner mycket om varandra vilket inte är så svårt att förstå då de har sitt ursprung hos samma Friesländska bönder som verkar har haft en förkärlek för följsamma lojala hundar och hästar.
Det krävdes sen en del övertalning från den hundens uppfödare innan jag tog steget till att bli uppfödare själv. Tiken Zeiss fick sen valpar och var en fantastisk mamma till sina valpar och det i kombination med kontakten jag fick med familjerna som hämtade valparna gjorde sen att jag fortsatte.
Sen hade jag nog inte tänkt att jag skulle vara uppfödare av frieserhästar utan där var det Famke´s tydliga val av mig och mina söner som inverkade. Det har nog genomgående varit så att olika hästar har valt att komma till mig på olika sätt och då tänker jag att jag får förvalta det förtroendet på bästa möjliga sätt. Min upplevelse är att Famke trivdes fantastiskt bra med att vara mamma åt Mynke precis som mina tikar har trivts med att vara mamma till sina valpar. Det gör att jag drivs att fortsätta med avel för det är ju den viktigaste drivkraften även för mig själv. Vad kan kännas viktigare än att få bli mamma och att få ta hand om sina familjemedlemmar. I mitt fall råkar familjemedlemmarna inte bara bestå av mina söner utan av fyrbenta frieserhästar och stabijhoun.

Du har lång erfarenhet av frieser, när köpte du din första? Berätta gärna lite om den!
Min första frieserhäst köpte jag direkt från Nederländerna och jag minns än idag när lastbilen rullade in på gårdsplanen. Jag hade tidigare haft ett friesersto som jag tränat och tävlat, ja faktum var att Odilla och jag var först ut med att tävla dressyr i öppna klasser i Sverige. Ur lastbilen den dagen klev Marcel som fortfarande var hingst. Jag valde att kastrera honom då stallet där jag stod i Stockholm inte tillät att hingstar stod uppstallade. Han var 2,5 år när han kom och jag tillbringade all min lediga tid i stallet med honom. Jag tömkörde honom i ett sandtag minns jag så både han och jag var vältränade. Med Marcel fanns det aldrig några bekymmer utan allt var okomplicerat allt ifrån att köra in honom till att rida in honom, vilket jag gjorde själv. Han är den snällaste frieserhäst jag någonsin träffat. Det får mig att tänka på att utvecklingen har gått åt ett annat håll inom frieserhästaveln där vi idag ser mer och mer av nerv och energi i våra frieserhästar, mer likt övrig varmblodsavel. Så vill man uppleva den typen av frieserhäst som Marcel får man titta extra noga i stamtavlan och ta sig tid att söka efter sin frieserhäst för de är inte i majoritet längre.

Tyvärr har du även erfarenhet av skabb, kan du berätta om det?
 Ja det är många år sedan nu när jag flyttade från Stockholm till Öland med min stervalack Jorrit fan de Slachtedyk. Det började med att han fick problem med mugg som vi inte lyckades få bukt med. Sen fick han även rasp och flera veterinärer var ute och tittade på honom utan att vi egentligen fick någon klarhet i vad vi skulle göra för att han skulle bli av med muggen och raspen. Vi kunde även märka att han var slö och lite avstängd. Han började klia sig i manen och svansen och trots att nu sju olika veterinärer hade undersökt honom kunde de inte bistå oss så att han kunde bli av med sina problem. Det gick så långt att han fick svår lymfangit vilket innebar att han ben svullnade upp så svårt att han fick stappla ut ur boxen på morgonen. Vid det laget hade han slutat klia sig utan stod mest helt i sin egen värld avstängd skulle jag säga.
Jag tog då beslutet att åka ner med honom till Helsingborgskliniken där hudspecialister fick undersöka honom. Det visade sig på de skrapprov som gjordes på hans ben att han drabbats av skabb det som då kallades Fotskabb närmare bestämt Chorioptes bovis. Jag bad då veterinär Jan Skidell att även göra ett skrapprov i manen. Han menade att det inte var nödvändigt då skabben bara kunde finnas på benen där av namnet Fotskabb. Glömmer aldrig hans förvåning när han väl tog skrapprovet i manen och kunde konstatera att det var fler skabbdjur i manen än på benen. Då var det ju mindre symptom i manen än på benen. Jorrit fick stå kvar på Helsingborgskliniken på deras infektionsavdelning för att behandlas intensivt med Sebacil och även Frontline. Han avmaskades även för att se till att han inte invärtes hade problem som kunde inverka negativt på hans återhämtning.
Flera veckor senare fick jag hem Jorrit fan de Slachtedyk men så snart vi flyttade in honom i ett stall återkom problemen. Det var svårt att få andra att behandla sina hästar om inte näst intill omöjligt. Trots att en chefsveterinär åkte med mig ut i stallet och informerade om att smittbäraren kan vara den häst som står helt utan symtom så ville ingen i stallet behandla sin häst. Det slutade med att jag byggde ett eget stall till Jorrit fan de Slachtedyk så att han skulle slippa återsmittas. Det är nämligen så att ha de en gång hafts skabb så har de lättare för att smittas igen. Vi hade tidigare köpt en unghingst som gick på hingstbete Wander fan de Slachtedyk som vi tog hem till Jorrit som sällskap. De båda gick bra ihop och genom att vi hade våra egna hästar på gården kunde vi se till att de inte behövde få smittan tillbaka. Sen fick jag be besökare att inte komma från ett annat stall till vårt direkt utan att se till att ha rena kläder inför besöket. Jag slutade då att tävla med Jorrit fan de Slachtedyk även att han visat sig lovande som dressyrhäst. Allt för att han inte skulle behöva smittas igen då han visat att han
kunde bli mycket dålig om han drabbades av skabb. Tillsammans med mina söner körde jag honom en hel del i stället och vi njöt av livet på gården tillsammans med honom och Wander.

Vad ska man som hästägare vara uppmärksam på? Symtom?
Det som är viktigt att komma ihåg är att de inte behöver ha flera symptom och att hästar får olika symptom. Frieserhästar är även kända för att vara mästare på att dölja om de har ont något som flera veterinärer som jobbat länge med frieserhästar vittnar om.
Symptomen kan bestå av att hästen blir som vi säger i dagligt tal dammig. Det ser ut som att hästen har ett grått damm över sig. Andra symptom kan vara att hästen är mjällig i svansroten eller manen och för den delen över delar av kroppen. Mugg är ju en sekundär sjukdom som bygger på att något annat är fel hos hästen och mycket vanligt att de har skabb om de har mugg. Samma princip med Rasp som också kan komma av att hästen är drabbad av skabb. Även om hästen inte har några synliga symptom så kan det visa sig genom att hästen blir slöare eller mer avstängd.
Det händer att hästen biter sig och/ eller står och stampar för att det kliar med det är inte ett nödvändigt symptom för att bekräfta skabb. Om man känner med fingrarna i svansroten eller på huden i övrigt så ska det inte finnas några krustor för det kan vara ett symptom på skabb. Skorv, krustor och flagor är andra tecken på skabb precis som känslan av att pälsen är väldigt fet. I kombination med andra hudåkommor som regnskållor för att ta ett exempel är det viktigt att vara uppmärksam på att de problemen sällan kommer ensamma utan ofta i kombination med skabb. långa och hårda kastanjer, sår och sprickor i karleden, fet och valkig hud i karleden. Kala fläckar på benen, magen eller skapet. Så i regel är skabben roten till hästens problem men på grund av en hel del okunskap hos veterinärkåren så behandlas bara de sekundära problemen. Skabb smittar genom direktkontakt, vistelse i stall, hovslagare, utrustning som använts även på andra hästar, i ridhus och paddock om hästen kommer i kontakt med ytor där det finns skabb.

Hur ska man veta vad ens häst har? Symtomen är ju många gånger samma symtom som bakterieinfektion och svampinfektion.
Det är möjligt att ta skrapprov men det kan vara svårt att lyckas med dessa då de för det första måste tas på rätt ställe på just den hästen samt tillräckligt djupt samt att provet som skall skickas iväg måste behandlas på ett kunnigt sätt. Så det är lätt att missa skabben med skrapprov vilket gör att det inte går att utesluta att hästen har skabb genom skrapprov. Vi behöver komma ihåg att svampinfektioner som du nämner ofta bygger på att hästen har drabbats av skabb till att börja med.

Idag är det ju vanligt att man utgår från att hästen har eksem eller knottallergi om den kliar av sig manen. Det jag inte riktigt har förstått under alla dessa år är varför hästägaren hellre vill att det ska vara eksem än att det är skabb. För eksem är ju ärftligt och leder till att det sto man äger inte bör gå i avel. Det händer ju i Nederländerna att man väljer att avliva ston som har eksem eller ger hästar som får eksem. Skabb är ju däremot inte något hästen rår för att den har och något som går att behandla. Jag har varit med om att stå på ett fält med flera unghingstar i Friesland där man säger till mig att en av hingstarna som kliar sig i manen kan jag få om jag vill för annars kommer både han och hans mamma avlivas på måndagen veckan därpå. Det har gjort att jag tagit kontakt med forskare i Nederländerna som studerar eksem och de uppger att om hästen har problem någon annan tid än på sommaren så är det skabb och inte eksem. Har även haft kontakt med forskare i USA som tittar på lymfangit och även där medger man att det finns vissa samband mellan skabb och lymfangit.

Så om någon misstänker fotskabb (Bör inte kalla det fotskabb så det indikerar att det endast finns på benen vilket vi bevisat idag att det inte gör Kalla det hellre skabb eller det latinska namnet Chorioptes bovis eller som man numera även skriver Equi Bovis) på sin häst, vad bör göras?
Till att börja med bör man ta kontakt med veterinär för att försöka ta ett skrapprov om det är första gången hästen drabbats. Det kan behövas kontakt med mer än en veterinär och mitt råd är att fråga redan innan man bokar tiden om de har erfarenhet av skabb.
När man ska ta skrapprov är det viktigt att gå djupt i huden men även att se till att eventuella krustor följer med. Om provet läggs under mikroskop direkt skall det läggas i paraffin olja eller glycerin.
Endast 1/3 del av proven lyckas vilket gör att en häst kan ha skabb även om provet inte visar någon förekomst av skabb. Om man har en häst som inte har så många symptom och kanske bara ser lite ”dammig” ut kanske man först kan börja med att gnida in hela hästen i en billigare vegetabilisk olja som rapsolja för att ta ett exempel. Så klart beroende på årstid då det inte alltid är möjligt att dränka in hästens päls i olja. Det är ingen behandling som tar bort skabben helt utan som kan dämpa det något.
Vill hästägaren verkligen bli av med skabben rekommenderar jag annars att tvätta hela hästen med en sebasil som löses i vatten. Lite info om Sebacil (där den verksamma substansen är foxim) registrerad mot fästingar, loppor och skabb hos hund, får , nöt och svin. 10 ml Sebacil / 5 liter vatten. Gnugga in lösningen med en frottéhandduk som om du vill massera hela hästen. Se till att få ner lösningen ner i svansroten och manroten samt över hela hästen utom närmast runt ögonen. Klipp INTE bort hovskägget för det finns där för att skydda karleden. Se däremot till att vara extra noga med att Sebacillösningen gnuggas in ordentligt ner till huden. All utrustning behöver tvättas alternativt läggas i frysen och stallet måste desinficeras och försök vid varje behandling om det är möjligt att byta hage. Värt att veta att man idag inte vet hur länge skabben kan leva utan värddjur och med de milda vintrar vi har nu så är risken stor att skabbdjuren har stora möjligheter att inverka mer på våra hästar.

Samtliga hästar som har kontakt med varandra behöver behandlas annars finns risken att den häst som är smittbäraren men utan symptom återsmittar behandlade hästar som då är rena lyxhotellen för skabbdjuren. Då kan den tidigare drabbade hästen som behandlats få än värre problem med skabben.

Hästen/hästarna måste sen behandlas minst 5 gånger med mellan 7-10 dagar. Det beror på att endast de vuxna skabbdjuren påverkas av behandlingen och inte äggen. Då äggen har lite olika kläckningstid behöver behandlingen återupprepas med intervallet 7-10 dagar om minst 5 gånger. Så det krävs målmedvetenhet för att lyckas bli av med skabben helt.

Sen finns det andra medel som Eprinex som läggs på som en sträng på ryggen men det har jag inte upplevs som lika verkningsfullt inte ens i kombination med Frontline som är ett annat verksamt medel. Varför jag inte rekommenderar Frontline beror på att det blir avsevärt mycket dyrare för hästägaren då Frontline kan hamna på mellan 400-1000 kronor per behandling beroende på storlek på häst medan Sebacil kan kosta 3-400 kronor för alla fem behandlingarna. Sen är Sebacil använt längre på exempelvis grisar och nötdjur vilket ger oss mer kunskap om det medlet även om det inte är på hästar det används. Det finns inget medel idag som är särskilt utprovat för häst vilket är värt att veta.

Flug- och knottmedlet Ultra Shield som många använder till sina hästar har visat sig vara verksamt mot skabb med och är om vi läser innehållsförteckningen betydligt giftigare än ovan nämnda medel. Brukar referera till Ultra Shield när personer ringer och är oroliga för att lägga på sina hästar gift som Sebacil och Eprinex att vanliga flugmedel är mer giftiga och det är något hästägare lägger på sina hästar rutinmässigt under sommarhalvåret.

Andra medel som har provats med viss framgång är Limeplus och det kan vara värt att ge hästar Zink för att motverka skabb. Svavel är också något som rekommenderas mot skabb vilket är en del av ingrediensen i Limeplus därav den speciella lukten.

Nu till något roligare! Du har ju ett fint sto, planer för henne? Ska du betäcka henne och med vem isf? Hur tänker du när du väljer hingst?
Å tack, som jag nämnde tidigare så har vi tänkt att försöka igen med att få Famke JM Sport Model dräktig. Vi har bokat in henne hos Marc-Peter Spahn som kommer ha hand om betäckningssäsongen 2017 för Elias 494. Att det blev Elias 494 beror ju på flera faktorer. En viktig faktor är ju att han precis som Anders 451 som är pappa till vår tidigare avkomma efter Famke JM är godkänd på Sportmeriter. Har en förkärlek för de hingstarna då de har visat att de har ett temperament som lämpar sig väl för svårare dressyr. Det är ju svårare att bli godkänd på sportmeriter än genom premieringar som i och för sig är svårt det med.

Andra viktiga faktorer är ju hingstens stamtavla som måste stämma överens med det sto man har. I vårt fall har vi ju redan Jasper 366 Sport Preferent med sin enorma nedärvbarhet för ett rörelsemönster som är varje frieserhästägares dröm i vår FamkeJM vilket så klart har bidragit till att hon blev Model. Men med Jasper i blodet så får vi även en häst med stark integritet och temperament. Det kan då vara bra att kombinera henne med en något lugnare frieserhingst som fortfarande är arbetsvillig men inte lika ”hotheaded” som vi säger i dagligt tal.

Jag söker ju efter dressyranlag och är ju mer ute efter att avla hästar lämpliga för dressyr än för att de ska bli dagens champion på en premiering. Som Marc-Peter Spahn brukar säga så är det ju viktigt som uppfödare att tänka till vilken väg man vill gå för det ger olika val när man tittar på hingst. Där har ju mitt val landat i att jag vill få fram hästar med anslag för sport och då främst dressyr. När det kommer till dressyranlag har ju hingstlinjer med Naen bidragit mycket vilket påverkade valet till Anders 451 Sport. Sen har ju Anders 451 Sport visat vad han går för då han var den 1:a freiserhästen som tävlade i VM närmare bestämt i Normandie 2014.

Ytterligare en viktig faktor är ju släktskapsprocenten, inte inavelsprocenten som många tror, för våra frieserhästar är ju verkligen släkt med varandra allihop genom en stängd stambok. Vi kan få en låg inavelsprocent i en viss kombination men det kan ändå leda till en hög släktskapsprocent, vilket inte är att föredra. Där har ju Elias 494 något att bidra med då hans farfar är Fabe 348 Sport Preferent och precis som farfar till Anders 451 nämligen Adel 357 Sport kommer de från hingstlinjer som har haft mycket mindre genomslagskraft. Sen får vi inte glömma bort att vi behöver beakta vilken stostam frieserhästarna kommer ifrån då exempelvis stostam 50 är en av de som har haft störst utbredning inom aveln för att nämna ett exempel, vilket göra att jag undviker den i möjligaste mån.

Sist men inte minst! Vad tänker du om framtiden ihop med frieserhästen?
Jag hoppas innerligt att utvecklingen går från vinstintresse inom frieserhästaveln till ett mer långsiktigt tänk. Som det ser ut nu finns det en tendens till att stora uppfödare får monopol på aveln. Inte nog med att de själva har många avelshästar så är de köpstarka och köper på sig många fölungar. Det gör att hästarna hålls på ett sätt som är mindre naturligt för dem. Dessutom gallras de ut som inte håller måttet på ett allt för tidigt stadium. Vi ska komma ihåg att Anders 451 och Elias 494 båda togs till hingstpremieringen men gallrades ut där för att sen visa att de hade fantastiska förmågor som dressyrhästar på hög nivå.

Risken med statusjakten som blir när stora tävlingstall och uppfödare satsar på att få dagens champion och de högsta premierna på sina föl är att hästar som växer sakta och utvecklas sakta inte får chansen. Dessutom blir konsekvensen att avelshingstar som inte levererar tillräckligt många 1:a premie föl dem första åren ratas fast att de har något att bidra till rasen i stort utifrån genetisk bredd. Ett missförstånd i allmänhet är ju dock att många tror att det blir mer genetisk bredd för att vi får fler godkända avelshingstar. Men då alla är så nära släkt med varandra krävs det snarare bättre val av kombinationer och val som baseras på att framgång kanske kommer på lång sikt.

Jag brinner ju för frieserhästens överlevnad på sikt och att de även ska få ha god hälsa. Så jag hoppas att de som skaffar sig en frieserhäst eller börjar med avel med frieserhästar att de är vetgiriga och ser till att hela tiden skaffa sig mer kunskap för att ge sina hästar de bästa förutsättningar för att ha ett riktigt gott liv. Att inte låta prestige och status inverka på valet av häst utan att våga följa sitt hjärta och välja den individ man har mest kemi med. Att inte bli påverkad av omgivningens tyckanden om vilken häst man bör ha eller att bli avundsjuk på någon som har en häst med fler premier och utmärkelser. För jag kan lova er att även att vår Famke har nästan alla utmärkelser man kan få som sto så inverkar det inte alls på vårt dagliga liv tillsammans. Hon lever som vilken annan häst som helst med mycket utevistelse utan täcke, utan dyr utrustning, utan märkvärdigt foder som är i ropet just nu. För hästen själv är det viktigast att få vara så mycket häst det bara går och att vi älskar dem alla dagar på året vare sig de har rullat sig i värsta lerhögen eller ifall de blir dagens champion. För som jag älskar ju alla frieserhästar oavsett om de är Sport- eller Barockmodell. Det viktigaste är ju att du och hästen trivs tillsammans sen vad det blir för kommentarer på sociala medier eller vem som får flest likes det ska man inte ta på så stort allvar.

Catharinas hemsida

Läs även veterinärens råd på Från föreläsning med veterinär Kerstin Bergwall
samt Sidan om benskabb från föreläsningen med veterinär Kerstin Bergwall

Följ fler diskussioner på Närverket mot fotskabb på häst

Frågorna är ställda av Svenska Frieserhästföreningen, svaren är den intervjuades egna åsikter och erfarenheter.