Frieserhästen

Frieserhästen är en populär ras som används både som rid- och körhäst.

De är väldigt sociala och vill ha mycket uppmärksamhet från sin ägare.

Rasbeskrivning

En frieserhäst ska vara helt svart utan några tecken. Lite vita hår eller en vit stjärna i pannan är dock tillåtet.

Andra karaktäristiska kännetecken är lång man, kraftigt hovskägg, en vackert böjd hals med resning och ett ädelt huvud med uttrycksfulla ögon och små, uppmärksamma öron med öronspetsarna lite inåtböjda.

Ett annat kännetecken är frieserhästens trav med hög knäaktion.

Idealmankhöjden ligger för ston mellan 1.55-1.65 m och för hingstar mellan 1.60-1.70 m.

Frieserhästen är intelligent och lättlärd.

Rastypiskt är att de är mycket sociala och vill ha mycket uppmärksamhet från sin ägare.

”Moderna typen” respektive ”gamla typen”

Idag talar man mycket om den ”moderna”, respektive ”gamla” typen av frieserhäst. Den gamla typen är helt enkelt det sena 1800-talets och tidiga 1900-talets frieserhäst som var tämligen kraftig med relativt korta ben och inriktad på arbete inom jordbruket. Den ”moderna” typen, är medvetet framavlad under det sena 1900-talet. Den är betydligt smäckrare, mer högbent och ger ett ädlare intryck. Idag befinner vi oss i ett brytningsskede där bägge typerna finns och där gränsen mellan dessa ibland kan vara suddig. I framtiden kommer säkert den ”moderna” typen att dominera, även om många, framförallt friesländska bönder, värnar om den ”gamla” typen.

I själva verket är den ”moderna” typen egentligen en återgång till hur frieserhästen såg ut på 1700-talet, då den användes som dragare framför paradvagnar och som kavallerihäst. Så så ”modern” var den!

Frieserhästens användningsområden

Redan i början av 1800-talet började frieserhästen att användas för travtävlingar i Holland. Frieserhästens höga knäaktion och förmåga att ta för sig i travet gjorde den mycket framgångsrik jämfört med andra raser. Den amerikanska Orlowtravaren är till stor del framavlad med hjälp av den friesiska hästen. Tack vare sitt lugna temperemant, sin intelligens och sin förmåga att samarbeta är frieserhästen mycket lämplig till såväl körning som ridning. Det är inte någon hopphäst, men hoppar gärna över små naturhinder. I elittävlingssammanhang utmärker sig frieserhästen mer och mer, både i körning och dressyr, där den numera konkurrerar starkt med andra hästraser. Frieserhästen är en mycket trevlig familjehäst. Den är trofast och lojal, men kräver å andra sidan ett vänligt bemötande från sin ägare. I framförallt Tyskland och i USA är frieserhästen populär som showhäst i olika sammanhang. Den förekommer också ofta på cirkus. Visste du att frieserhästen har världsrekordet i spannkörning. För ett par år sedan kördes nämligen ett spann draget av 40 frieserhästar! Rekord!

Frieserhästens historia

Frieserhästen, en av Europas äldsta varmblodsraser

Frieserhästen tillhör en av de äldsta varmblodsraserna i Europa. Rasen har sitt ursprung i provinsen Friesland i Nederländerna och Nordtyskland. Frieserhästar finns omnämnda redan i skrifter från romartiden, d.v.s. tiden strax före och efter Kristi födelse. Romarna uppskattade frieserhästen, bl a för dess intelligens och styrka.

Medeltiden

Under medeltiden var Friesland känt för sin avel av en stor och tung stridshäst som kunde bära upp en riddare med full utrustning under strid. Under medeltidens korståg blandades frieserhästen med arabiskt blod, men behöll trots detta sin karaktäristiska elegans, tyngd och kraft. På frieserhästens nosrygg kan man emellertid än i dag spåra det arabiska inflytandet. Vid den här tiden kunde frieserhästen ha flera olika färger.

Nyare tiden

Under 1500- och 1600-talen förädlades rasen genom inkorsning med spanska hästar. Det var under den här tiden vanligt att adeln och hoven i Europa korsade inhemska raser med hästar av spanskt blod för att förädla den egna rasen. Karl X Gustaf lät kring mitten av 1600-talet importera ett tiotal frieserhingstar till Ottenby Kungsgård på Öland, i syfte att förbättra den svenska kavallerihästen. Det finns för övrigt en känd målning av Karl X Gustaf sittande på en ståtlig frieserhingst. Under det åttioåriga kriget 1568-1648 mellan Nederländerna och Spanien, förde spanjorerna med sig andalusiska hingstar som korsades med friesiska ston. Flera berömda stuterier och furstehov hade frieserhästar som paradhästar och för representation. Frieserhästarna beskrivs ofta vid den här tiden som ”dansande” hästar på grund av sina speciella travrörelser.Vid 1800-talets början skedde en avgörande förändring av stridshästens utveckling av militära skäl. Hästen skulle nu vara lättare och snabbare än tidigare. Detta innebar att många av de äldre hästraserna försvann, men av olika skäl överlevde några av de barocka hästraserna som kladruber, lipizzaner, andalucier, lucitano och frieser. Det gemensamma spanska blodet innebär att dessa raser är besläktade med varandra. Frieserhästen användes under hela 1800-talet och in på 1900-talet som jordbrukshäst men hade hård konkurrens från bl. andra oldenburgare och ardennerhästar. Frieserhästen var nära att dö ut.

FPS grundas

Många Friesländare var ytterst oroade över denna utveckling och man enades om att bilda en stambok för den friesiska aveln, med syfte att rädda rasen. Den 1 maj 1879 grundades FPS – ”het Friesch Paarden Stamboek” och ett noggrant och långsiktigt avelsarbete påbörjades. Det är idag Hollands äldsta stambok. Men trots detta fanns det 1913 endast tre stamboksförda avelshingstar. Avelsmålet vid den här tiden var just att få fram en stor och kraftig häst som kunde användas inom jordbruket. Under mellankrigstiden återhämtade sig rasen för att på 1960-talet åter hamna i en djup kris. Jordbrukets rationalisering med bl a införandet av traktorer hade gjort frieserhästen onödig som arbetshäst inom det nederländska jordbruket. 1965 fanns endast 500 ston införda i stamboken! Tack vare ett ökat välstånd och mera fritid fick ändå frieserhästen en ny chans. Genom sin höga intelligens, följsamhet och mångsidighet samt, inte minst, genom sin yttre skönhet blev nu rasen mycket uppskattad som fritidshäst. Den är ytterst lämpad som körhäst och är också en underbar dressyrhäst. Frieserhästen börjar bli allt vanligare på tävlingsbanor runt om i världen, där den också skördar stora framgångar. Den används också, framförallt i Tyskland och USA, som showhäst i olika sammanhang eftersom den är vacker och lättlärd. Du har kanske sett frieserhästar på cirkus någon gång. T ex har Diana Rhodin sex frieserhingstar som hon visar både i frihetsdressyr och under sadel i den högre skolan. Idag finns det närmare 70.000 frieserhästar, med stor spridning över hela världen. Avelsarbetet styrs idag nästan helt av FPS i Nederländerna. Hittills oerhört framgångsrikt – frieserhästen dansar igen!

Rolig info

Text kommer. Frieserhästen i filmer, reklam mm?

Problem med mugg

Ett stort problem för många frieserägare är mugg. Det är väldigt vanligt! Mugg är endast samlingsnamnet för hudproblem i området från kronrand till kota. Rasp-hudproblem som sträcker sig upp på benen ovanför kotan.

Riskfaktorer

  •  Ökad risk med åldern
  • Tunga hästar ökad risk
  • Kraftig benbehåring
  • Vita ben
  • Skador på hudens skyddsbarriär
  • UV
  • Lera och blött

Det finns många möjliga diagnoser när det handlar om mugg. Så viktigt att ta reda på vad verkligen just din häst drabbats av före behandling!

  • Baktinfektion (Staf/Strept/E.coli/Pseudomonas m.m.)
  • Benskabb
  • Kontaktreaktion
  • Ringorm
  • Mask i larvstadiet
  • Hepatokutant syndrom
  • Lokal sarcoidosis
  • MEEDS
  • Fotodermatit
  • Pemphigus foliaceus
  • Pemphigus vulgaris
  • Sarcoider/inkar
  • Selenförgiftning
  • Skördekvalster
  • Vaskulit
  • Jästinfektion

Krustor UTAN klåda

  • Bakt/svamp infektion
  • Mallenders/Sallenders
  • Kontaktreaktion

Krustor med klåda

  • Benskabb
  • Trombicula
  • Andra parasiter.

Plaque på skenben

  • Cannon Keratos

Kronränder

  • Kronrandsdystrofi
  • Selenos


Mallanders/Sallanders

Mallanders/Sallanders är en vanlig sjukdom som går i skov. Det är överhudsceller som stöts bort onormalt fort, men de trillar ej bort utan sitter kvar på huden. Keratiniseringsdefekt. Åkomman förvärras vid infektion eller om hästen är drabbad av parasiter. Det är också en inkörsport för bakterier. Forskning görs för att hitta genen som ger detta problem.

Symptom

  • Valkar
  • Självsprickor
  • Inkörsport till bakterier

Behandling

  • Åtgärda förvärrande faktorer såsom parasiter, benskabb, infektioner.
  • Återfukta drabbade områden. Använd tex Propylenglykol.
  • Mjukgörande för att förhindra självsprickor. Använd någon form av fett.
  • Keratolytiska ämnen- löser upp keratinet
  • Keratoplastiska ämnen- lugnar basalcellerna

Olika preparat

  • Svavel som är Keratoplastiskt Keratolytiskt Antibakteriellt Svamphämmande Parasithämmande. Ger ökad effekt vid kombination med salicylsyra
  • Salicylsyra Keratoplastiskt Keratolytiskt med en procenthalt över 3 (APL-kräm upp till 10%) Klådstillande Antibakteriellt. Ger ökad effekt vid kombination med svavel
  • Tjära Keratolytiskt


CPL- Kroniskt Progressivt Lymfödem

Drabbar de tyngre hästraserna som tex Ardenner, Nordsvensk, Shire men även frieser. Sjukdomen är genetisk. Forskning görs för att hitta genen som orsakar CPL.

Vad är CPL?

  • Elastiska fibrers ämnesomsättning ändras
  • Lymfkärlens funktion i nedre delen av benen påverkas
  • Inflammation sekundärt till stört lymfdränage
  • Oftast drabbas bakbenen

Ökad risk

  • Ålder, ses ej på unga hästar
  • Grovlek på skenben (omkrets)
  • Dålig hovvård
  • Mycket hovskägg
  • Storlek på kastanjer & sporrar
  • Veck i karleder
  • Dåliga hygieniska omständigheter
  • Infektion/benskabb förvärrar problemet

Symptom

  • Valkar och bullighet långt ner på benen (Ej valkar på tvären)
  • Veckigt
  • Biproblem- svamp, bakterier, hud som inte trillar av och irriterar

Behandling – svårt att behandla!

  • Kortison- med risk för fång
  • Lymfmassage
  • Kompressionsbandage. Sjukdomen går ej att bota, symptomen behandlas och förloppet hejdas.


De externa änkarna öppnas i nytt fönster.

SVA-hästprojekt mugg och fotskabb SVA-info om fotskabb

Hästspecialisten leg. veterinär

Hudproblem- vad kan det bero på

Det kan vara skabb

Artikel hos Hippson

Veterinären.nu

Alternativ.nu

Tinkersällskapets folder om fotskabb

Fler artiklar finns i kategorin Frieserhästen

 

Innehållsförteckning